Pitchen på 50 meter: tre baksvingar, en rytm och var du övar den i vinter i Skåne eller i hallen
Femtio meter är för långt för en chip och för kort för en hel wedgesving, och därför bromsar de flesta in eller rycker till. Med tre bestämda längder på baksvingen och samma rytm i alla tre avgör du slaget innan du svingar. Så hittar du dina tre siffror, och så övar du dem i november när banan har stängt.
Kort sagt
- Inbromsning och ryck kommer av samma sak: svingen har ingen bestämd längd, så händerna försöker bedöma farten mitt i rörelsen.
- Tre lägen för vänsterarmen, klockan åtta, nio och tio, med samma räkning "ett, två" och en avslutning minst lika lång som baksvingen.
- Ett pass på en timme med fyrtio bollar ger dig flygsträckan för varje längd och visar vilken wedge som landar nära 50 meter med mellansvingen.
- I hallen mäter simulatorn flygsträckan men mattan förlåter tunga träffar; i Skåne och på västkusten bär vinterns pitchar kortare, så mät om allt i vår.
Femtio meter är avståndet som ingen tränar på. Det är för långt för en chip och för kort för en hel wedgesving, så de flesta slår det med full baksving och en nervös inbromsning på vägen ner, eller med en kort baksving och ett plötsligt ryck mot bollen. Båda missarna har samma orsak: svingen har ingen bestämd längd, och därför försöker händerna bedöma farten mitt i rörelsen. Här får du ett annat sätt att spela slaget. Du väljer en av tre längder på baksvingen, behåller samma rytm i alla tre och låter längden avgöra avståndet. Systemet tar ett träningspass att bygga upp, och det håller på banan, där slaget ofta dyker upp efter en dålig drive eller ett upplägg som blev kort. Och eftersom säsongen är slut på de flesta svenska banor är november en bra månad att börja, i hallen, på en vinteröppen bana i söder eller framför en spegel hemma.
Varför 50 meter känns svårare än 90
Från 90 meter gör de flesta en vanlig sving med pitchingwedgen eller gapwedgen. Rörelsen är bekant och avståndet kommer från klubban. Från 50 meter finns det ingen klubba som går så kort med en hel sving, så du måste ta bort något. Det är där problemen börjar, eftersom det finns många sätt att ta fart ur en sving och de flesta är improviserade.
Den klassiska missen är inbromsningen. Baksvingen går för långt, huvudet inser halvvägs ner att bollen kommer att flyga över green, och händerna saktar in klubban före träffen. Bladet vrids, svingens lägsta punkt flyttas, och bollen blir tjock eller tunn. Den motsatta missen är en kort, hackig baksving följd av en träff med händerna. Den kan fungera en bra dag men spricker under press, eftersom fart som kommer från händerna är det första som förändras när du är nervös.
Lösningen är inte mer talang. Det är ett system där beslutet fattas innan svingen börjar, så att ingenting behöver bedömas under den.
Tre längder på baksvingen, mätta med vänsterarmen
Bilden av en urtavla är det enklaste sättet att beskriva hur lång en baksving är. Tänk dig att du står i mitten av en klocka och ses av någon som står framför dig. Den amerikanske närspelstränaren Dave Pelz gjorde bilden populär, och många tränare använder i dag sin egen version av den.
För slaget på 50 meter använder vi tre lägen för vänsterarmen hos en högerspelare, alltså den arm som sitter närmast målet, och inte för klubbskaftet.
Kort: armen ungefär på klockan åtta. Händerna når ungefär höfthöjd och skaftet pekar uppåt bakom dig. Med en sandwedge brukar det här vara svingen för 25 till 35 meter.
Mellan: armen på klockan nio. Armen är parallell med marken, och med en normal handledsvinkel pekar skaftet mot himlen. För många klubbspelare med medelhögt handicap landar en sandwedge eller en lobwedge från det här läget nära 50 meter. Det är den svingen du bygger slaget kring.
Lång: armen ungefär på klockan tio. Lite mer vridning, lite mer arm. Med en sandwedge går det ofta 55 till 65 meter, med en gapwedge längre.
De här avstånden är intervall och inga löften. De ändras med din svinghastighet, dina wedgars loft och bollen du spelar. Poängen med resten av texten är att du ska ersätta dem med dina egna siffror.
En kontroll är viktigare än det exakta läget. Armen ska stanna på samma ställe varje gång du väljer en viss längd. Filma några svingar med mobilen rakt framifrån. Många spelare känner en sving till klockan nio men gör i själva verket en till halv elva, och det förklarar varför deras slag på 50 meter flyger över green.
En rytm för alla tre
Den andra halvan av systemet är rytmen. När längden väl är vald försöker nedsvingen inte gå fortare eller långsammare. Svingen är en pendel: ju längre den går bakåt, desto mer fart samlar den på vägen ner, utan att du behöver anstränga dig.
Att räkna hjälper. Säg ”ett” när du tar klubban bakåt och ”två” när du svingar igenom, med samma paus mellan orden i den korta, den mellersta och den långa svingen. Den långa svingen hinner längre på samma tid och blir därför snabbare. Du behövde inte göra den snabbare själv.
Avslutningen bekräftar rytmen. En bra pitch slutar minst lika långt fram som den gick bak. Gick baksvingen till klockan nio ska klubban sluta på klockan tre eller längre, med bröstet vänt mot målet. En avslutning som stannar vid bollen är det tydligaste tecknet på inbromsning, och den kan du upptäcka själv utan tränare.
Det du ska undvika är svingen som växer under baksvingen för att målet ser långt bort ut. Det är i det ögonblicket du måste lita på siffran du valde. Trettio centimeter extra baksving är ingen liten ändring på ett kort slag, och den syns som en boll som landar bakom green.
Uppställning för ett slag som landar och stannar
Pitchen är ingen hel sving, så uppställningen blir lite smalare och lite mer framåt.
- Fötterna lite närmare varandra än vid en hel wedgesving, med vänsterfoten något öppen.
- Bollen mitt i stansen för normal höjd. En boll för långt bak ger ett lågt slag som rullar.
- Vikten något på vänster sida och kvar där, så att svingens lägsta punkt hamnar framför bollen.
- Greppa ett par centimeter ner på skaftet. Det kortar klubban och ger bättre kontroll utan att svingen ändras.
Låt kroppen vrida igenom. De flesta pitchar som går vänster eller blir tunna slås med bara armarna medan bröstet stannar. Armarna och bröstet ska komma fram tillsammans, med händerna en aning före klubbhuvudet i träffen och wedgens bounce fri att nudda gräset.
Vill du veta mer om hur bouncen fungerar i den här sortens träff går vi igenom det i vår guide till att välja wedgar.
Vilken wedge för 50 meter
Mellansvingen ska gå 50 meter med en av dina wedgar. Gör den inte det har du två möjligheter: ändra längden eller byt klubba. Att byta klubba är ofta det bättre svaret, eftersom dina tre längder då får vara kvar.
För spelare med lite lägre svinghastighet är 50-meterklubban ofta gapwedgen. För spelare med mer fart är det lobwedgen. Sandwedgen ligger mitt emellan för de flesta med medelhögt handicap. Det enda sättet att veta är att mäta, och det är vad passet nedan är till för.
Behåll de andra två wedgarna som verktyg för den höjd du behöver. En wedge med mer loft flyger högre och stannar fortare från samma mellansving, vilket hjälper över en bunker mot en flagga som står nära kanten. En wedge med mindre loft flyger lägre och rullar ut, vilket hjälper i motvind eller mot en flagga långt bak.
Ett pass på en timme som ger dig dina tre siffror
Du behöver en övningsyta där du får slå från gräs, eller en hall med en mätande simulator, en avståndsmätare eller ett mål på känt avstånd, och ungefär fyrtio bollar.
Steg ett. Ta sandwedgen. Slå tio bollar med den korta svingen, tio med den mellersta och tio med den långa, alltid med samma räkning. Sikta inte på något mål, sikta på en jämn sving.
Steg två. Mät var varje grupp landar, inte var den stannar. Bortse från de två sämsta slagen i varje grupp och skriv upp den genomsnittliga flygsträckan för de åtta andra.
Steg tre. Ligger mellansvingen långt från 50 meter gör du om steg ett och två med gapwedgen eller lobwedgen, tills en av dem landar nära 50 meter med mellansvingen.
Steg fyra. Spela en liten match mot dig själv. Välj ett mål, bestäm längd och klubba och slå en enda boll. Byt mål efter varje slag, precis som på banan. Tio sådana slag lär dig mer än femtio från samma plats.
Skriv de tre siffrorna på en tejpbit på skaftet eller på ett kort i bagen. Hur du för över samma tanke till alla dina wedgar förklarar vi i den längre guiden om wedgelängder. Passet kostar noll kronor i ny utrustning, bara en timme och lite ärlighet när du räknar.
Var du övar pitchen i november: Skåne, västkusten, hallen och vardagsrummet
Ett slag som avgörs av flygsträckan går att öva på fler ställen än en chip, men var du bor bestämmer ändå hur du lägger upp vintern.
Inlandet och norrut. STERF, de nordiska golfförbundens forskningsstiftelse för gräs och miljö, skriver i sin handbok om vinterspel att inlandet i Skandinavien normalt är snötäckt i flera månader och att vinterspel där varken är önskvärt eller möjligt. Bor du i Dalarna, Jämtland eller längre norrut är gräspasset alltså ett vårprojekt. Använd vintern till att repetera längderna och räkningen framför en spegel, utan boll. Tre svingar till klockan åtta, tre till nio och tre till tio, varje kväll, och titta på var armen faktiskt stannar. Har du ont om plats finns ett upplägg i vår artikel om vinterträning på två kvadratmeter.
Hallen och simulatorn. Här har pitchen en fördel framför chippen. En simulator mäter flygsträckan, och det är just den siffran passet ovan bygger på, så steg ett till tre går att göra inomhus. Men mattan förlåter en tung träff som gräset straffar. En pitch som känns perfekt på mattan kan bli tjock på fairway, eftersom klubban studsar fram mot bollen i stället för att ta i marken. Använd hallens siffror som ett utkast och var noga med att bollen träffas först. Ett enkelt test är att lägga en handduk tio centimeter bakom bollen: rör klubban den har den lägsta punkten hamnat för långt bak.
Skåne och västkusten. Enligt samma handbok är vinterspel på sommargreener ovanligt redan några tiotals mil norr om Malmö och Köpenhamn, och där det förekommer är det främst nära västkusten. Där kan du göra hela passet på riktigt gräs, men räkna med att vintergräset svarar annorlunda än i juli. Marken är mjuk och fuktig, och luften är kall, så en pitch på 50 meter bär lite kortare och stannar fortare. Mjuk mark talar för en wedge med lite mer bounce och för en avslutning som verkligen går igenom, eftersom framkanten annars gräver ner sig. Efter en frostnatt är det tvärtom hårt fram till lunch, och då kan sulan studsa upp i bollens mitt. Spela då mellansvingen med lite mindre loft och bollen en aning bakåt. Mer om de lägena finns i vår genomgång av kortspel på frusen mark.
Vintergreener. Öppna banor flyttar ofta flaggan till en provisorisk green, en klippt yta på fairway, när sommargreenerna behöver vila. Där studsar bollen ojämnt och rullar kort, så landa pitchen närmare flaggan än du skulle göra i somras och välj hellre den längre svingen med en wedge med mer loft än en kort sving som du hetsar fram. Vill du registrera ronden för handicap ska du veta att Svenska Golfförbundet tillåter högst en provisorisk green per nio hål för att banan ska vara handicapgrundande. Fråga i receptionen innan du går ut.
Hjälp av en tränare. Har din klubb vinterträning i grupp eller lektioner inomhus är det värt att be om en halvtimme med klubbens PGA-tränare och filmen från mobilen. Tränarutbildningen i Sverige drivs av Svenska Golfförbundet och PGA of Sweden tillsammans, och ett tränaröga ser snabbt om din klockan nio i själva verket är en halv elva.
Gör om mätningen i vår. Siffror från en kall novemberdag eller från hallens matta är inte siffror för en varm dag i juni. Testa dina tre avstånd igen när sommargreenerna har öppnat, och skriv ett nytt kort i stället för att lita på det gamla.
Att ta med till banan
- Tre längder med vänsterarmen: klockan åtta, nio och tio. Bestäm vilken du gör innan du börjar svinga.
- En räkning för alla tre, och en avslutning som är minst lika lång som baksvingen.
- En wedge vars mellansving landar nära 50 meter, hittad på övningsytan och inte gissad.
- Dina siffror nedskrivna, och kontrollerade igen när gräset växer i vår.
- I hallen: lita på flygsträckan men inte på träffen, och se till att bollen träffas först.
- Är du osäker är en längre sving med en wedge med mer loft säkrare än en kort och stressad träff.
Ett slag från 50 meter som landar på green varje gång är värt mer än några extra meter från tee. Det kräver ingen ny utrustning och ingen talang du inte redan har, bara tre lägen, en rytm och en timmes ärlig mätning, och den timmen kan du ta redan i vinter.






