Falsterbo, skogsbanor och en kort säsong: hur många wedgar och vilken bounce

De flesta golfare köper sina wedgar ungefär som man köper proppar: den dagen något slutar fungera. Sandwedgen följer med järnsetet, lobwedgen köps efter en usel eftermiddag i bunkrarna, och gapwedgen dyker upp två år senare för att det finns ett hål i bagen som ingen har mätt upp. Tre klubbor som aldrig valts ihop, ansvariga för den del av banan där hälften av dina slag spelas.

Wedgar är de enda klubborna i bagen du kan köpa rätt med ren räkning. De två siffrorna på sulan, loft och bounce, säger nästan allt. Här är vad de betyder, hur många wedgar du verkligen behöver och hur du väljer graderna utan att gissa.

Börja med loftet du redan äger

Innan du köper något: ta reda på vad din pitchwedge faktiskt är. Inte P:et på klubbhuvudet, utan loftet i tillverkarens specifikation för din modell och ditt årtal.

Pitchwedgens loft har krupit nedåt i tjugo år. Klassiskt var 48 grader. De flesta set ligger i dag mellan 43 och 48, och järn i kategorin game improvement går ner till 42 eller 43 grader, eftersom starkare loft får sjuan att flyga längre på demomattan. Det är inget fel i sig, men det skjuter underkanten av ditt järnset sju meter längre bort och öppnar ett hål därunder som resten av bagen måste täcka.

Skriv ner siffran. Din pitchwedge är inte setets sista järn. Den är den första av dina wedgar, och varje annat loftbeslut följer av den.

Hur många wedgar: räkna baklänges från fjorton

Du får ha fjorton klubbor. Börja i andra änden av bagen och se vad som blir kvar.

En putter, en driver och de träklubbor eller hybrider du faktiskt slår. Sedan järnen ner till pitchwedgen. Räkna resten. Elva klubbor före wedgarna lämnar plats för tre. Tio lämnar plats för fyra.

Tre passar de flesta. Fyra passar en bestämd spelartyp: den som träffar många greener från innanför 110 meter och vill ha finare steg där än i den långa änden. Släpar du fortfarande på en trea järn som aldrig går upp i luften är den platsen värd mer som en fjärde wedge. Kommer du inte över en bunkerkant från 35 meter är en fjärde wedge inte svaret på ditt problem.

Lusten till en fjärde wedge är störst hos dem som behöver den minst. Den som spelar på handicap 20 slår betydligt fler slag från 140 meter än från 50, och den fjärde wedgen tränger oftast ut en hybrid som hade kommit till nytta oftare.

Graderna: fyra till sex, utan undantag

Mellan två wedgar i följd ska det ligga fyra till sex grader. Under fyra går två klubbor lika långt, och då har du slösat bort en plats. Över sex blir det kvar en längd du bara når genom att hålla igen med den ena eller trycka på med den andra, och det är precis det slaget amatörer missar oftast.

Fyra grader är för de flesta ungefär tio till fjorton meter. Det är hålet du vill täcka, och därför väger loftsiffrorna oändligt mycket tyngre än modellnamnet.

Räkna igenom det med en pitchwedge på 45 grader. Lägg till 50, 54 och 58 och du har femgraderssteg hela vägen ner, tre wedgar, inget hål. Räkna sedan igenom det med 43 grader, vilket många moderna set har. Samma 50:a ligger plötsligt sju grader bort. Antingen lägger du till en 47:a eller 48:a och bär fyra wedgar, eller så accepterar du ett hål precis där dina inspel ligger.

Två uppsättningar förtjänar att nämnas. Pitchwedge, 50, 54, 58 är fyrklubbssvaret på ett starkt loftat set: pitchwedgen förblir järn och tre riktiga wedgar står under den. Pitchwedge, 52, 56, 60 är treklubbsklassikern, och den går ihop rent när pitchwedgen är 46 eller 47 grader, inte när den är 43.

En varning om bagens nedre ände. En wedge på 60 grader är svårare att träffa rent än en 56:a, den kostar längdkontroll och den straffar en dålig träff hårdare än någon annan klubba du äger. Är du inte redan trygg med en 56:a från ett tunt läge kommer en 60:a inte att rädda dig. De flesta klubbgolfare skulle scora bättre genom att stanna vid 58.

Bounce: siffran du har ignorerat

Bounce är vinkeln mellan framkanten och sulans lägsta punkt när klubban ligger rakt mot marken. Den avgör om klubban gräver ner sig eller glider fram. Det är den nyttigaste siffran på en wedge och den som nästan ingen slår upp.

Låg bounce är ungefär 4 till 6 grader. Det passar fast mark, tunna lägen, grov eller packad sand och en flack sving som knappt tar någon torva.

Mellanbounce är ungefär 7 till 10 grader. Det är det säkra svaret för fast till normal mark och för de flesta svingar, och därför är det standardvarianten på nästan varje modell. Köper du utan fitting, köp den.

Hög bounce är över 10 grader. Det passar mjuk mark, lägen där bollen ligger uppe i gräset, mjuk sand och en brant sving med djup torva. Sulan träffar marken först och håller klubban i rörelse i stället för att låta framkanten borra ner sig.

Din egen sving läser du utan launch monitor. Titta på dina torvor efter nio hål. Djupa och långa betyder att du gräver och vill ha mer bounce. En skrapa, eller ingenting alls, betyder att du sopar och vill ha mindre. Nästan alla tar torva med en wedge och ingen med en fairwayträ, det är normalt, och det är wedgetorvan som säger något.

Och titta sedan på marken du spelar på. Det är den del av beslutet som ingen fattar lokalt nog.

Grind, i ett stycke

Grind är sulans form: material som slipats bort vid hälen, tån eller bakkanten så att klubban beter sig annorlunda när du vrider bladet. Du behöver inte lära dig bokstavskoderna. Du behöver en regel. Öppnar du bladet för något slag alls behöver du hälslip, för ett öppet blad utan den lyfter framkanten från marken och du toppar slaget. Spelar du allt rakt duger en hel standardsula och ger dig mer marginal på mjuk mark. Berätta för fittaren vilken av de två golfarna du är och låt honom eller henne välja bokstaven.

Vad det kostar, och var du inte ska lägga pengarna

En ny premiumwedge är inte billig. Tre nya wedgar från en toppmodell hamnar lätt i samma härad som ett helt järnset, och det är där de flesta tvekar.

Två sätt att lägga mindre utan att köpa sämre. Först förra årets modell. Wedgeteknik rör sig långsamt, spåren är begränsade av regelverket, och föregående generation av samma huvud kostar oftast en tredjedel mindre och är identisk i allt som betyder något. Sedan rätt ordning. Att byta alla tre på en gång behövs sällan: börja med den du slår oftast, och det är för nästan alla sandwedgen.

Andrahandsmarknaden är dessutom ovanligt god i Sverige, och för wedgar fungerar den bättre än för nästan någon annan klubbtyp, eftersom loft och bounce står stämplade på sulan och du alltså vet exakt vad du köper. En genomsökning av Tradera den här veckan ger begagnade Vokey-wedgar från strax över 200 kr upp till runt 950 kr, med tyngdpunkten mellan 400 och 900 kronor. Det du ska titta efter är slitaget på slagytan, inte finishen på ryggen.

Det som verkligen är värt pengar är färska spår. Wedgeytor slits, och en sliten 56:a ger betydligt mindre spinn ur blöt ruff än en ny. Är dina wedgar fem år gamla och du spelar varje vecka är spåren skälet till att bollen rullar förbi flaggan, inte din teknik.

Var svensk mark och en kort säsong ändrar svaret

En svensk golfsäsong är i praktiken tre olika underlag, och de flesta köper wedgar för bara ett av dem.

Maj är mjukt. Banor i Mälardalen, Östergötland och inlandet kommer ur vintern med vattenmättad mark, och på lerjord kommer torvan de första veckorna upp som en tårtbit. Det är väder för hög bounce, och det är också då bollen sjunker ner i en fairway som ännu inte har tätnat. Juli och augusti på samma bana är fasta, och många klubbar håller igen bevattningen på fairway för att skydda greenerna, vilket ger tunna lägen och talar för motsatsen. September och oktober blir fasta och kalla igen, marken hårdnar, och lågbouncesvaret tar över precis innan säsongen tar slut.

Geografin delar upp det ytterligare. Sandbanorna i sydvästra Skåne, med Falsterbo, Ljunghusen och Barsebäck, ligger på genomsläpplig sand med fint gräs, torkar upp på några timmar och ger tunna lägen på fast botten. Där är 4 till 8 grader på din lägst loftade wedge det förnuftiga valet, hela säsongen. Skogsbanorna på morän i Småland, Bergslagen och norrut är steniga under ytan och tunnare i grässvålen än de ser ut, och där hjälper inte hög bounce dig ur ett läge där det knappt finns jord att gräva i. Parkbanorna på lera i mellersta Sverige är det raka motsatsen och håller sig mjuka långt in på försommaren.

Bunkersanden drar åt samma håll och kontrollerar du med handen. Många svenska klubbar har fin, mjuk och djup sand där bara hög bounce kommer under bollen. Äldre anläggningar har ofta tunn, grov och packad sand där samma sula studsar på den hårda botten och du slår bollen i kanten. Stoppa ner handen i din egen övningsbunker innan du köper en bunkerwedge: sanden på din bana är ett faktum, rekommendationen i en katalog är det inte.

För fitting har de större golfbutikerna och de inomhusstudior som håller svensk golf igång från november till april slagburar och launch monitors, och de gör en wedgegapping på egen utrustning. Tillverkarnas demodagar rullar på banor över hela landet från april till september och kostar ingenting. Billigast och mest bortglömt: din egen klubbpro lägger de wedgar du redan har i en loft- och liemaskin på tio minuter. Wedgar böjer sig av användning, och en 54:a som tyst har blivit en 52:a är ett hål du har spelat runt i en hel säsong utan att veta om det.

Fem saker att göra innan du köper

• Slå upp loftet på din pitchwedge. Varje annan siffra hänger på den.
• Räkna baklänges från fjorton och se om du har plats för tre wedgar eller fyra.
• Håll fyra till sex grader mellan wedgarna, och var ärlig om du behöver en 60:a.
• Läs dina torvor, läs sedan din mark och din bunkersand, och köp den bounce de två är överens om.
• Låt kontrollera loften på de wedgar du redan har innan du byter ut någon av dem.

Wedgarna avgör ditt resultat på de hål som går fel. Valda som en uppsättning, fyra till sex grader isär, med den bounce som passar marken du faktiskt står på i maj, täcker de varje längd innanför 110 meter utan ett enda slag du måste hitta på. Valda en i taget, i hast, efter en dålig runda, täcker de ungefär två tredjedelar.