Från vilken tee borde du egentligen spela?

Långt fler amatörer spelar en bana som är för lång för dem än tvärtom, och det är det lättaste som finns att rätta till i golf. Rätt tee får banan att spela som den ritades och gör en fyratimmarsrond möjlig, vilket betyder något när säsongen bara ger dig tjugofem av dem.

Räkningen ingen gör

En bana på 5 900 meter kräver en drive och ett mellanjärn in på de flesta par 4. En spelare som bär drivern 175 meter står med 165 meter in mot en green byggd för ett järn 7, på nästan varje hål. Det är inte ett golfprov utan ett uthållighetsprov.

Tumregeln som fungerar

Multiplicera din genomsnittliga bärlängd med drivern med 28. Den som bär 175 meter hör hemma på en bana kring 4 900 meter; 205 meter pekar på ungefär 5 700. Räkningen kommer från kampanjen Tee It Forward, och varje publicerad utvärdering visar samma två resultat: lägre score och snabbare ronder.

Våren ändrar svaret

I maj, på mjuk mark och i kall luft, är din bärlängd kortare och rullen obefintlig. En bana som passar dig i augusti är en tee för lång i maj. Ingen flyttar fram och tillbaka under säsongen, men att veta varför banan känns längre i maj är värt en klubba på varje inspel.

Vad som ändras när du flyttar fram

Inspelen kommer från avstånd du faktiskt klarar, greenerna håller bollen eftersom den kommer in med rätt klubba och rätt höjd, och par 5 blir nåbara på tre bekväma slag i stället för fyra obekväma.

Det som också ändras: banan blir intressantare. Bunkrar och vattenhinder ligger plötsligt där de var tänkta att ligga i stället för tvåhundra meter före din landningspunkt, och arkitekten får äntligen ställa sin fråga.

Handicapet fungerar ändå

I världshandicapsystemet har varje tee sin egen course rating och slope rating, så ett resultat från en framflyttad tee räknas om korrekt och är fullt handicapgrundande. Du förlorar ingenting och får ingenting gratis.

Värdena står på scorekortet och i Min Golf, och kansliet räknar fram ditt spelhandicap för den teen på trettio sekunder. Det är också där många upptäcker att antalet slag de får ändras mindre än de trodde.

I världshandicapsystemet har varje tee sin egen banvärdering och sitt eget slopetal, så en score från en främre tee räknas om korrekt och är fullt handicapgrundande. Svenska Golfförbundet publicerar värdena bana för bana.

Blandade bollar och kombinerade tees

Ingenting kräver att alla i en boll spelar från samma tee, och ronden blir bättre när de inte gör det: en boll där alla spelar från ett passande avstånd går jämnt och väntar mindre.

Många svenska banor publicerar dessutom kombinationsbanor som blandar främre och bakre markeringar hål för hål, med egen rating. Det är den elegantaste lösningen för den som ligger mitt emellan två uppsättningar, och den står ofta längst ner på scorekortet utan att någon använder den.

Argumentet som håller folk kvar

Motståndet är sällan rationellt. Spelare känner att gå fram är ett erkännande, och medspelare fäller ibland en kommentar. Båda försvinner i regel efter en rond, för resultatet talar: kortare rond, bättre kort, fler greener träffade.

För den som ändå tycker det är svårt finns en utväg: välj tee efter course rating i stället för efter färg. På de flesta svenska banor säger färgerna ingenting om vilken nivå de är tänkta för, medan rating och slope på kortet gör det.

När du i stället ska gå bakåt

Resonemanget fungerar åt båda hållen. Den som bär drivern 230 meter och spelar en bana på 5 200 meter slår järn från tee på halva par 4-hålen och har tråkigt, och det är lika fel spel.

Samma räkning ger svaret, och en rond från den längre uppsättningen visar om det stämmer. Kriteriet är inte hur långt du slår utan vilken klubba du spelar ditt andraslag med på par 4: är det systematiskt en järn 8 eller kortare står banan för nära.

För vem det spelar störst roll

Tre grupper vinner mest. Nybörjare och spelare med handicap över 30, för vilka en lång bana är ett uthållighetsprov snarare än ett spel. Seniorer, vars drivlängd sjunker gradvis medan teen de spelar från inte gör det.

Och spelare som kommer tillbaka efter en skada eller ett långt uppehåll. I alla tre fallen är det ingen eftergift utan ett återställande av förhållandet mellan spelare och bana, och i alla tre fallen är de sociala trösklarna högre än de sportsliga.

Barn och nybörjare

På allt fler svenska banor finns framflyttade markeringar för barn, ibland med egna scorekort. Använd dem utan tvekan: ett barn som spelar från 3 000 meter gör par och kommer tillbaka, medan ett barn som spelar från gult släpar på bagen i fyra timmar.

Detsamma gäller vuxna nybörjare. En första säsong från den kortaste uppsättningen är snabbaste vägen att lära sig spelet, eftersom du träffar greener med de klubbor de är byggda för, och handicapsystemet korrigerar skillnaden automatiskt.

Byt mitt i säsongen, inte till våren

De flesta som funderar på att flytta fram gör det till nästa säsong, alltså aldrig. Byt i stället på en vardagskväll i juni, på nio hål, när ingen tittar och ingenting står på spel. Ett byte som bara ska provas kräver ingen förklaring och inget beslut.

Spela de nio hålen och skriv ner två siffror: hur många greener du träffade och hur många fulla inspel du hade från ett avstånd du kan. Jämför med en vanlig rond. Skillnaden brukar vara så tydlig att beslutet fattar sig självt, och den som ändå vill tillbaka har förlorat en kväll.

Vad det gör med bollens tempo

En boll som spelar från rätt tee är märkbart snabbare, och det är ett argument som väger tungt på fulla svenska helger. Färre bollar i skogen betyder färre söktider, färre provisoriska bollar och färre slag totalt.

Räkna själv: fyra spelare som var och en tar bort två slag och en bollsökning per rond sparar bollen en kvart eller mer. Det är precis den kvart som skiljer en rond på fyra timmar från en på fyra och en halv, och den kostar ingenting att hämta.

Samtalet med den som vägrar

I nästan varje sällskap finns någon som spelar för långt bak av vana och som inte vill byta. Argumentera inte om längd, för det är en identitetsfråga och den vinner du inte. Föreslå i stället ett experiment på nio hål och låt siffrorna tala.

Det som brukar övertyga är inte scoren utan upplevelsen: från rätt avstånd får spelaren slå de klubbor han faktiskt kan, greenerna håller bollen, och hålen ser ut som arkitekten tänkte. Nästan ingen går tillbaka frivilligt efter en sådan rond, och den som gör det har åtminstone provat.

Var du provar det här i Sverige

Vilken bana som helst med fyra eller fem uppsättningar duger, och de flesta svenska artonhålsbanor har det. Det nyttiga är att titta på scorekortet innan du bokar: längder, course rating och slope per uppsättning står där och på klubbens sajt.

Pay and play-banor och golfcenter är den minst laddade platsen att byta på, eftersom ingen tittar och starterna har sett allt. Resortbanor och långa mästerskapsbanor är däremot mest lärorika att prova på, eftersom skillnaden mellan rätt och fel uppsättning är som störst där.

För mätningen i förväg ger fittingstudior hos flera golfbutiker din bärlängd med drivern på en halvtimme, och en range med avståndsmätare gör samma jobb gratis. Svenska Golfförbundet publicerar ratingvärdena och förklarar hur spelhandicapet räknas per uppsättning. Panxis Golf har ingen affärsrelation med den nämnda organisationen.

Vad det betyder för banan

Det finns också ett kollektivt argument. Ronder blir kortare när spelare spelar från passande avstånd, helt enkelt för att färre slag slås och färre bollar letas. En full lördag tjänar hela startlistan på det.

Klubbar som tar det på allvar skriver den rekommenderade bärlängden per uppsättning på scorekortet eller vid första tee, så att en gäst på fem sekunder ser var han hör hemma. Det kostar ingenting och fungerar bättre än någon uppmaning om speltempo.

Samtalet i bollen

Det praktiska hindret är sällan räkningen utan sällskapet: den som vill gå fram räknar med en kommentar. Förekom den genom att säga det i förväg i stället för på tee, och genom att presentera det som en plan: jag spelar från gult i år och ser vad det gör med scoren.

I praktiken följer sällan någon diskussion och ofta efterföljd. Och vill bollen absolut spela från samma tee är kombinationsbanan utvägen: alla spelar de hål där skillnaden inte spelar roll från samma markering, och de långa hålen från en som passar.

Vad ett byte gör med rondtiden

Ronder blir kortare när spelare spelar från passande avstånd, helt enkelt för att färre slag slås och färre bollar letas. På en full lördag tjänar hela startlistan på det, och det är ett argument som väger tyngre än det låter i ett land där säsongen är kort och tiderna eftertraktade.

Klubbar som tar det på allvar skriver den rekommenderade bärlängden per uppsättning på scorekortet eller vid första tee, så att en gäst på fem sekunder ser var han hör hemma. Det kostar ingenting och fungerar bättre än någon uppmaning om speltempo.

Vinterns mätning, vårens beslut

Den ärliga bärlängden mäts bäst i en golfhall på vintern, när ingenting hänger på den och en launchmonitor finns tillgänglig. Ta snittet av tio bollar, stryk den bästa och den sämsta, och räkna med det talet.

Ta sedan beslutet före säsongens första rond i stället för mitt i sommaren. Den som byter uppsättning i maj hinner vänja sig innan de tävlingar som betyder något, och slipper göra det mitt under en säsong som ändå bara är fem månader lång.

Vad du inte förlorar

Ingenting i handicapsystemet straffar en kortare tee, och ingenting i det belönar en längre. Course rating och slope rating gör om resultatet, och en rond från röd tee är exakt lika handicapgrundande som en från gul.

Det enda du förlorar är föreställningen att banans längd säger något om spelaren. Den föreställningen kostar svenska amatörer fler slag per säsong än något tekniskt fel.

Prova en gång, ordentligt

• Ta reda på din genomsnittliga bärlängd, ärligt, på en monitor under vintern.
• Multiplicera med 28 och hitta den tee som ligger närmast.
• Spela en hel rond därifrån och notera score och rondtid.

Nästan ingen som provar går tillbaka.