Hoppa till innehåll
Teknik

Chippa med en klubba eller tre: testa i vinter på närspelsytan inomhus eller på vintergolf i Skåne

Vissa chippar allt med sandwedgen, andra byter klubba efter hur mycket green de har framför sig. Båda sätten fungerar, men de kräver olika mycket träning. Så väljer du, och så provar du det i vinter på en närspelsyta inomhus eller på öppna banor i Skåne och på västkusten.

La rédaction Panxis Golf, Sverige-desk (Erik Lindqvist) · · 13 min
En golfboll rullar över en green mot en gul flagga; i förgrunden, sedd bakifrån, benen på en spelare i limegröna byxor, och en andra spelare som väntar vid flaggan
Photo Kampus Production / Pexels

Kort sagt

  • Varje chip består av flykt och rull: mindre loft ger mer rull med samma rörelse, och bollen ska landa på green, inte framför.
  • Tolvregeln (sandwedge 1:1 till järn 7 1:5) är en tumregel vars versioner skiljer sig åt; använd den som utgångspunkt och mät dina egna förhållanden i ett test på tjugo minuter.
  • För de flesta klubbspelare fungerar en standardklubba, pitchingwedge eller gapwedge, med två undantag: mindre loft vid mycket green och sandwedge när det saknas green.
  • En simulator visar inte rullen, så testet kräver en närspelsyta inomhus eller riktigt gräs; i Skåne och på västkusten ger fuktiga vintergreener kortare rull än i somras.

På de flesta svenska banor är säsongen slut, och scorekorten från i somras ligger kvar i bagen. Bläddra igenom dem och räkna hur många gånger du missade green med några meter och sedan behövde tre slag till. För de flesta klubbspelare är det där slagen finns att hämta, och vintern är rätt tid att bestämma sig i en gammal fråga: ska du chippa allt med en och samma klubba, eller ska du byta klubba efter läget? Båda sätten har goda försvarare och båda fungerar. Vilket som passar dig beror på hur ofta du tränar och vilket misstag du har minst råd med. Här går vi igenom vad varje metod kräver, en medelväg som de flesta klubbspelare landar i, ett test på tjugo minuter som ger dig egna siffror, och var i Sverige du faktiskt kan göra det mellan november och april.

Två läger vid greenkanten

Fråga tio golfare hur de chippar och du får två svar. Den ena gruppen tar sandwedgen till allt och ändrar svingen för att ändra slaget. Den andra har en liten tabell i huvudet: wedge när flaggan står nära, järn 9 i mellanläget, järn 7 när det är mycket green att rulla över. Båda tycker att den andra krånglar till det.

Bakom grälet finns en enda fråga som avgör allt runt green: var landar bollen, och hur långt rullar den sedan? En chip är ett lågt slag från nära green som tillbringar mer tid på marken än i luften. Det skiljer den från en pitch, som flyger större delen av vägen och stannar snabbt. Varje chip kan beskrivas med två mått: sträckan i luften fram till landningspunkten och rullen därifrån till hålet.

Loftet bestämmer balansen mellan de två. Lite loft ger låg bollbana, lite bakspinn och lång rull. Mycket loft ger hög bollbana och kort rull. Vill du skicka bollen en viss sträcka kan du alltså antingen behålla rörelsen och byta klubba, eller behålla klubban och ändra rörelsen. De två lägren står i var sin ände av det valet.

En sak är de överens om: landa bollen på green, inte framför. På greenytan vet du ungefär vad första studsen gör. På foregreen, i kragen eller i ruffen vet du det inte. Välj en punkt en knapp meter in på green, där ytan är plan, och välj sedan klubba eller sving så att resten av vägen blir rull.

En klubba: all träning på samma ställe

Den som chippar med en enda klubba har ett verkligt argument. Känsla kommer av upprepning, och en klubba får alla upprepningar. Du lär dig hur sulan beter sig på hårt klippt gräs och i lätt ruff, och hur långt en sving till knähöjd bär. Du behöver inte fundera på klubbvalet, så hela uppmärksamheten går till läget och landningspunkten. Och du står aldrig vid green med fel klubba i handen medan bagen är kvar på andra sidan.

Priset är att du behöver flera olika slag. För att få en sandwedge att rulla tio meter över green lutar du skaftet framåt, flyttar bollen bakåt i stansen och tar loft av bladet. För att få den att stanna fort gör du tvärtom. Det är olika slag, med olika träffpunkt på sulan. Bra spelare lägger år på att bygga upp det registret, och det är en av anledningarna till att de klarar sig med en wedge. Spelar du två gånger i månaden är tre varianter av samma slag framför allt tre möjligheter att slå i marken först eller träffa bollen tunt.

Det finns en kostnad till. På en lång chip har klubban med mest loft minst marginal. Ett slag som måste flyga tolv meter för att sluta nära hålet kräver en längre sving än ett som flyger tre meter och rullar resten, och när en längre sving träffar fel hamnar bollen längre bort.

Flera klubbor: Paul Runyan och tolvregeln

Den andra metoden behåller en rörelse, nära en lång puttrörelse, och låter loftet göra jobbet. Tanken är gammal. Amerikanen Paul Runyan vann PGA Championship 1934 och 1938 och var sedan i årtionden känd som en av de främsta lärarna i närspel. Han byggde sin chip på puttrörelsen och valde klubba efter den rull han ville ha.

Den vanliga uppsättningen är tre klubbor: sandwedge, järn 9 och järn 7. En tumregel som har gått runt bland golfare i decennier, ofta kallad tolvregeln, ger en första gissning om vad varje klubba gör på en plan green med normal hastighet. Med sandwedgen flyger och rullar bollen ungefär lika långt. Med pitchingwedgen rullar den ungefär dubbelt så långt som den flyger, med järn 9 tre gånger, med järn 8 fyra och med järn 7 fem gånger. Namnet kommer av genvägen: dra järnets nummer från tolv så får du rullen.

Ta siffrorna som en utgångspunkt och inget annat. Versionerna som cirkulerar stämmer inte överens med varandra, dagens järn har mindre loft än de klubbor tabellen en gång skrevs för, och greenhastighet och lutning ändrar allt. Det som håller är ordningen: varje steg ner i loft ger mer rull med samma rörelse.

Fördelarna är lätta att se. En liten rörelse är enklare att upprepa än tre. Bollen är nere på marken tidigt, och en boll som rullar beter sig som en putt, vilket de flesta bedömer bättre än en bollbana. En lite tunn chip med järn 7 slutar ändå i närheten av hålet.

Nackdelarna är lika tydliga. Tre klubbor betyder tre sorters känsla att hålla vid liv. Järn 7 har längre skaft och måste greppas en bit ner, och bollen lämnar bladet fortare än man tror, så de första brukar rusa förbi hålet. Och metoden kräver ett läge där bollen kan komma ut lågt. Ur tjock ruff eller över en bunker är den ett dåligt val.

Medelvägen: en standardklubba och två undantag

Du behöver inte välja läger. Det system som håller bäst för de flesta handicapspelare är en standardklubba plus två undantag.

Standardklubban. Ta pitchingwedgen eller gapwedgen, någonstans mellan 46 och 50 grader, och gör den till din chipklubba från alla vanliga lägen. Den har tillräckligt med loft för att bära över en meter foregreen och tillräckligt lite för att sedan rulla som en putt. Den får nästan all din träning.

Undantag ett: mycket green. Står flaggan långt bak och inget ligger i vägen går du ner till järn 8 eller järn 7, eller tar en hybrid med puttgreppet. Samma rörelse, mer rull.

Undantag två: ingen green. Måste du över ruff, en bunkerkant eller en slänt och flaggan står nära går du upp till sandwedgen. Här har de som spelar med en klubba rätt. Vad dina egna wedgar är byggda för kan du läsa om i vår guide till att välja wedgar.

Och är gräset mellan dig och green kort och torrt är det säkraste valet ofta ingen chipklubba alls. En putter från foregreen tar helt bort risken för en duff eller en tunn träff. Grunderna i själva chiprörelsen finns i vår text om chippning.

Läget bestämmer före avståndet

Titta på hur bollen ligger innan du tittar på hur långt det är. Gå igenom frågorna i den här ordningen.

Ligger bollen uppe eller nere? En boll som sitter nere i gräset behöver loft och en brantare träff för att komma ut. Glöm järn 7. En boll som ligger ovanpå gräset kan spelas med vad som helst.

Hur hård och tunn är gräsmattan? På tunt, hårt eller fruset gräs kan en wedge med mycket bounce studsa upp i bollens mitt. Ett järn med mindre loft, eller puttern, förlåter mer. På mjuk och blöt mark är det tvärtom: där gräver framkanten ner sig och bouncen hjälper.

Vad finns mellan dig och green? En meter foregreen är ingenting. Två meter ruff eller ett sprinklerlock betyder att bollen måste flyga över, och det sätter gränsen för hur lite loft du kan ta.

Uppför eller nedför? En chip som landar i en uppförslutning bromsas och rullar kortare, så ta mindre loft. Landar den i en nedförslutning springer den iväg, så ta mer loft och landa den kortare.

Hur snabba är greenerna i dag? På långsamma, fuktiga greener krymper rullen och klubban med mindre loft gör nytta. På snabba, torra sommargreener är wedgen med kort flykt lättare att dosera.

Var du kan prova det i vinter: Skåne, västkusten och inomhushallarna

Det här är ett test som behöver gräs, och i november är gräs en bristvara i stora delar av landet. Var du bor avgör hur du lägger upp det.

Inlandet och norrut. STERF, de nordiska golfförbundens forskningsstiftelse för gräs och miljö, konstaterar i sin handbok om vinterspel att inlandet i Skandinavien normalt är snötäckt i flera månader och att vinterspel där varken är önskvärt eller möjligt. Bor du i Dalarna, Värmland eller norr därom är testet alltså ett vårprojekt. Det du kan göra nu är att nöta rörelsen. Chippen med puttrörelse är det närspelsslag som är lättast att öva inomhus, på en matta med en skumboll eller en vanlig boll mot ett nät, just för att den ligger så nära putten. Har du ont om plats finns ett upplägg i vår artikel om vinterträning på två kvadratmeter.

Simulatorn räcker inte hela vägen. En simulator mäter hur bollen startar, men bollen stannar i duken efter några meter. Förhållandet mellan flykt och rull på en verklig green, det som hela den här artikeln handlar om, går inte att läsa av där. Leta i stället efter en inomhusanläggning med närspelsyta. Det finns hallar i Sverige som har en stor konstgräsgreen där du kan både chippa och putta, och där fungerar testet nästan som utomhus. Tänk bara på att konstgräs rullar jämnare och ofta snabbare än en svensk green i maj, så siffrorna du får är hallens och inte banans.

Skåne och västkusten. Enligt samma handbok är vinterspel på sommargreener ovanligt redan några tiotals mil norr om Malmö och Köpenhamn, och där det förekommer är det främst nära västkusten. Där kan du göra testet på riktigt gräs långt in på vintern, men räkna med att svaret blir ett annat än i juli. Gräset växer knappt, greenerna är fuktiga och långsamma, och rullen blir kortare. Det talar för mindre loft: ett järn 8 som landar på green och rullar ut gör ofta mer nytta än en sandwedge som stannar halvvägs. Efter en frostnatt är det tvärtom hårt och snabbt fram till lunch. Mer om det finns i vår genomgång av kortspel på frusen mark.

Vintergreener. Öppna banor flyttar ofta flaggan till en provisorisk green, en klippt yta på fairway, när sommargreenerna behöver skyddas. Där studsar och rullar bollen ojämnare och kortare. Dina förhållanden från övningsgreenen gäller inte, så landa bollen närmare hålet och ta den extra loft du annars inte hade behövt. Vill du registrera ronden för handicap ska du veta att Svenska Golfförbundet tillåter högst en provisorisk green per nio hål på en bana som ska vara handicapgrundande. Fråga i receptionen innan du går ut. Samma sak gäller lägesförbättring: det är klubben som bestämmer om den lokala regeln gäller och var, och anslaget vid första tee ger svaret.

Hjälp av en tränare. Har din klubb vinterträning i grupp eller lektioner inomhus är det värt att fråga efter ett pass med närspel. Tränarutbildningen i Sverige drivs av Svenska Golfförbundet och PGA of Sweden tillsammans, och en halvtimme närspel med klubbens PGA-tränare är ett bra sätt att få puttrörelsen i chippen kontrollerad innan du börjar räkna meter.

Tjugo minuter som avgör saken

Åsikter om chippning är gratis. Det här testet kostar ett besök på en övningsgreen eller en närspelsyta och ger dig dina egna siffror.

Ta nio bollar och tre klubbor: sandwedgen, pitchingwedgen och järn 8. Leta upp en plan chip på ungefär fjorton steg till ett hål, med en meter foregreen att bära över. Lägg en peg eller en handduk som landningspunkt ett steg in på green.

Första varvet. Slå nio bollar med varje klubba, med samma lilla rörelse, och försök bara träffa landningspunkten. Stega upp var varje grupp slutar. Nu har du dina egna förhållanden mellan flykt och rull på den här ytan, och de är värda mer än någon tabell.

Andra varvet. Spela samma chip mot hålet. Nio bollar med bara sandwedgen, sedan nio bollar där du väljer den klubba du tycker passar. Räkna hur många som slutar inom en putterlängd. Titta sedan på de två sämsta i varje serie, för det är de dåliga slagen som kostar.

Tredje varvet. Flytta till en kortare chip med lite green att jobba med och gör om andra varvet.

Vinner sandwedgen båda gångerna är du en enklubbsspelare, och då ska träningstiden gå till olika höjder med den klubban. Vinner den valda klubban bygger du systemet med en standardklubba och två undantag. Hos många spelare med medelhögt eller högt handicap är det framför allt de sämsta slagen som blir bättre med mindre loft. Skriv upp förhållandena på ett kort och gör om testet när sommargreenerna har öppnat och fått upp farten. Vinterns siffror gäller inte i juni.

Fjorton klubbor och noll kronor

En regel att hålla i huvudet medan du provar dig fram: regel 4.1b tillåter högst fjorton klubbor. Att chippa med järn 7 eller en hybrid kostar dig noll kronor, eftersom klubborna redan sitter i bagen. En särskild chipper tar däremot en plats, och då måste en annan klubba ut. Gör testet först och bestäm sedan om den platsen är värd det.

Att ta med till första ronden

  • Bestäm landningspunkten före varje chip, en knapp meter in på green, och titta på den i stället för på flaggan.
  • Läs läget först: nere i gräset betyder loft, hårt och tunt betyder mindre loft eller putter.
  • Använd standardklubban om inget av undantagen gäller: mycket green, gå ner i loft; ingen green, gå upp.
  • Behåll en liten rörelse och låt klubban ändra rullen.
  • På vintergreener och fuktiga sommargreener i söder: räkna med kortare rull än på kortet från i somras.
  • Inomhus på konstgräs: lita på rörelsen, men mät om förhållandena på riktigt gräs i vår.
  • Anteckna efter ronden vilka chippar som slutade utanför en putterlängd och vilken klubba du slog. Tre ronder med anteckningar säger mer än en hel vinters diskussion i klubbhuset.

En klubba eller tre är ingen talangfråga. Det handlar om hur mycket du tränar och vilket misstag som kostar dig mest. Nöt rörelsen i vinter, gör testet så snart du har gräs under fötterna, lägg kortet i bagen och låt dina egna siffror välja.

Räcker inte en artikel om dagen?

Månadsbrevet samlar det som var värt att läsa, utan bruset.

Läs också

Parcours de notre annuaire

Halmstad Golfklubb

Bildad 1930, banan i Tylösand från 1935 av Rafael Sundblom: två banor med par 72, Norra rankad etta i Sverige 2005 och värd för…

GolfStar Hässelby

En familjeanläggning i trettio år, klubb 2001 och GolfStar sedan 2020: nio hål med par 30 i västra Stockholm, små greener och lurigt placerat…

Herrljunga Golfklubb

Ritad av Jan Sederholm och öppnad 1990 i Hudene: par 72 på drygt 5 100 meter med slope 136, gammal ekskog och stenmurar, utsedd…