Chippning: de tre slagen som täcker allt
De flesta kan tio sätt att chippa och behärskar inget av dem. Tre slag täcker allt runt green, och valet läser du i marken framför bollen i stället för i loften på wedgen.
Kort sagt
- Den låga rullaren är förstahandsvalet.
- Den vanliga pitchen för ungefär tjugo meter.
- Det höga mjuka slaget bara när utrymmet saknas.
- Välj landningspunkt före klubba.
De flesta golfare kan tio sätt att chippa och behärskar inget av dem. Tre räcker: den låga rullaren, den vanliga pitchen och det höga mjuka slaget för lägen utan utrymme. Valet läser du i marken, inte i loften på wedgen.
Varför tre slag räcker
Poängen är inte att fler slag vore sämre, utan att de flesta amatörer inte hinner öva fler. Tre slag som du behärskar slår tio som du känner till, och de tre täcker i praktiken alla lägen runt en svensk green.
Det gäller särskilt eftersom säsongen är kort. Med fem månaders spel per år finns det inte tid att underhålla en repertoar; det finns tid att göra tre saker pålitliga, och det är precis vad som sänker score.
Två frågor innan du väljer klubba
Hur mycket green ligger mellan dig och flaggan, och vad ligger bollen på? Mycket green och ett rent läge betyder att bollen ska rulla. Nästan ingen green, eller en bunker i vägen, betyder att den måste flyga. Klubban följer av svaren, inte av vanan.
På en svensk bana i maj är greenerna ofta mjuka och tar emot. I augusti, efter några veckor utan regn, rullar samma inspel dubbelt så långt.
Marken avgör, inte klubban
På en bana på sandjord, till exempel i skånsk kustterräng eller på en tallhed, är underlaget fast och bollen rullar långt även från kort gräs. På en lerbana i Mälardalen eller Västergötland är det motsatta sant större delen av året.
Känn efter med hälen i framkanten på väg fram till greenen. Ger marken efter behöver du en landningspunkt närmare flaggan; är den fast räknar du med rull. Det tar två sekunder och avgör slaget mer än vilken wedge du äger.
Den låga rullaren, ditt förstahandsval
En järn 8 eller järn 9, bollen strax bakom mitten, tyngden på främre foten och en rörelse ungefär lika lång som en putt med händerna något före. Bollen kommer ut lågt, landar en meter in på greenen och rullar mot hålet. Klubbhuvudet behöver aldrig gå under bollen, och det är därför slaget förlåter mest.
Den vanliga pitchen, runt tjugo meter
Pitchwedge eller 52 grader, bollen i mitten, armar och kropp som vrider tillsammans. Bollen bär halva sträckan och rullar resten. Det vanliga felet är att bromsa: välj en landningspunkt, gör en rörelse som räcker dit och låt loften göra jobbet.
Det höga mjuka slaget, när det inte finns plats
Flaggan nära kanten, bunker att bära, green som lutar bort: öppna bladet på en 56 eller 60 grader, bredda stansen något och sving längs kroppslinjen med bladet öppet genom träffen. Det är det minst förlåtande slaget i bagen och det som oftast försöks utan att ha övats.
Förhållandet mellan flygt och rull
Tumregeln som gör klubbvalet till en två sekunders fråga: med en järn 8 flyger bollen ungefär en tredjedel och rullar två tredjedelar; med en pitchwedge ungefär hälften var; med en 56-grader flyger den två tredjedelar.
Läs alltså av hur mycket green du har, dela upp sträckan och välj klubban som passar förhållandet. Det är samma metod som proffs använder, och den kräver ingen ny teknik, bara att du bestämmer landningspunkten först.
Felet som alla gör
Nästan alla misslyckade chippar har samma orsak: försöket att hjälpa bollen upp. Tyngden flyttas bakåt, händerna hamnar bakom bollen, och framkanten träffar bollen på mitten, med det välkända raketskottet över green som följd.
Korrigeringen är en enda bild: tyngden stannar på främre foten och bröstet stannar över bollen, från start till slut. Loften sköter höjden; din uppgift är att träffa bollen först och marken sedan, precis som i ett järnslag.
Vanan att välja landningspunkt
Amatörer siktar på flaggan. Bättre spelare siktar på en fläck stor som en tallrik, tittar på den under provsvingen och träffar den sedan. Längdkontrollen blir bättre utan någon teknisk förändring alls.
Vinden hör till närspelet
På öppna svenska banor blåser det nästan alltid, och en boll som hänger tre sekunder i luften är utlämnad åt vinden. Det är det starkaste argumentet för den låga rullaren: den håller sig låg, den rullar, och vinden får inget grepp om den.
I hård vind ändras dessutom standardvalet runt green: där du i stilla väder skulle spela en pitch tar du nu en rullare med två klubbor mindre loft. Och i medvind landar bollen hårdare än väntat, vilket pekar åt samma håll: håll bollen nere.
Blöta greener och mjuka framkanter
Från oktober till maj håller den svenska marken vatten, och det ändrar närspelet helt. Bollen stannar snabbare efter landning, framkanten rullar inte med, och en chip som i augusti rullade fyra meter stannar i november där den landar.
Korrigeringen är inte mer loft utan en landningspunkt närmare flaggan. Och håll koll på läget: i vått gräs sjunker bollen något, vilket får framkanten att dyka under den. Lägg då bollen en aning längre bak och håll tyngden fram.
Var du övar mellan oktober och april
Av allt som försvinner under fem månaders uppehåll går känslan för korta slag först. Den fulla svingen är inarbetad och sitter kvar; doseringen av en chip på tolv meter gör det inte, och den byggs bara tillbaka mot en riktig green.
Därför är säsongens första veckor rätt tillfälle att lägga tio minuter före varje rond på chippning i stället för på rangen. Den som gör det spelar bort de tappade slagen redan i maj i stället för i juli.
Säsongen är kort och greenerna stängda halva året. Den låga rullaren går att öva inomhus: rörelsen är kort, klubban är en järn 8 och en matta räcker. Tjugo repetitioner i veckan gör att du börjar i maj där du slutade i september, i stället för att börja om.
Var du övar det här i Sverige
Närspelsområdet på din egen bana är svaret, och det ingår normalt i greenfeen eller i medlemskapet. Det är dock inte självklart överallt: många anläggningar har en puttinggreen där chippning är förbjuden, och skylten är ibland enda beskedet. Fråga i receptionen innan du köper en bollkorg.
Pay and play-banor och större golfcenter har oftare ett komplett närspelsområde och säljer dagkort utan rond, och det är den bästa prisvärdheten i landet för just det här momentet. Banregistret på golf.se visar vilka anläggningar som finns nära dig och vilka spelkrav som gäller.
Tvivlar du på bounce och grind på din wedge kontrollerar en specialbutik med verkstad det, och en lektion i närspel hos klubbens tränare är den mest lönsamma undervisningstimme de flesta amatörer aldrig bokar. Panxis Golf har ingen affärsrelation med några butiker eller anläggningar som nämns.
Den låga rullaren hemma
En bit gräsmatta eller ett golv med en matta räcker för den slag du borde spela oftast. Rörelsen är kort, klubban är en järn 8, och tjugo repetitioner tre gånger i veckan håller känslan levande hela vintern.
Det är dessutom den enda delen av närspelet som går att träna meningsfullt inomhus. Bunkerslaget och den höga bollen kräver en riktig yta; den låga rullaren kräver bara att du gör den.
Att öva den här veckan
- Tre bollar från samma punkt med tre olika klubbor. Se hur rullen ändras.
- Tjugo låga rullare med järn 8 innan lobwedgen kommer fram.
- Säg landningspunkten högt före varje chip under en hel runda.
Två av de tre slagen kräver ingen ny teknik, bara beslutet att ta mindre loft än instinkten föreslår.






