Träffa fler fairways utan att bygga om svingen

Att träffa fler fairways handlar sällan om att svinga bättre. Det handlar om att sikta någonstans vettigt, välja en klubba du kan kontrollera och acceptera den bollflykt du faktiskt har i stället för den du önskar dig.

Sikta mot sidan där problemen inte finns

De flesta siktar mitt på och missar åt båda hållen. Bättre spelare siktar mot en kant och missar in på fairway. Går din dåliga boll höger, sikta mot vänsterkanten och låt hela bredden fånga slicen. Ingenting är fixat, och du hittar dubbelt så många fairways.

Vet vilken miss du äger

Skriv ner var varje utslag hamnar under en runda. Nästan alla upptäcker en dominerande miss, nästan alltid åt samma håll. Att spela en form du producerar åtta gånger av tio slår hoppet om en rak boll som dyker upp två gånger.

Drivern är inte alltid klubban

På ett par 4 på 320 meter med bunkrar på 220 lämnar en trea som stannar på 195 ett bekvämt fullt inspel från kortklippt gräs. Drivern lämnar antingen 90 meter, alltså en halv wedge du sällan tränar, eller en utspelning i sidled från sanden.

Titta alltså på var problemen ligger i stället för på hur långt du kan slå. På en svensk skogsbana med smala fairways mellan tallar är det oftare rätt räkning än på en öppen kustbana, där bredden mildrar straffet för en miss.

Peghöjd

Med driver ska halva bollen sticka upp ovanför kronan. För lågt ger en nedåtgående träff med mer spinn och en lägre, kortare boll; för högt träffar överkanten av bladet, med samma resultat från andra hållet.

Mot en envis slice gör en aning lägre pegg med bollen en fraktion längre bak ofta mer än en timme svingtankar. Och i motvind är en lägre pegg det enklaste sättet att hålla bollen under vinden utan att ändra någonting i svingen.

Med driver ska halva bollen sticka upp ovanför kronan i adressen. För lågt ger ett nedåtgående slag med mer spinn, för högt träffar överkanten. Mot en envis slice gör en något lägre pegg med bollen en aning längre bak ofta mer än en timmes svingtankar.

Åttio procent, och räkna sedan

Spela en rond där varje utslag slås på vad som känns som åtta tiondelar. Inte på rangen, där det är enkelt, utan på banan, där det känns obekvämt.

De flesta tappar fem till tio meter och vinner tre eller fyra fairways, och det bytet sänker scoren varje gång. En del märker dessutom att ingen längd försvinner alls, eftersom bollen träffas mitt på bladet oftare än vid en full sving.

Rutinen är siktsystemet

Ställ dig bakom bollen, välj ett mål och sedan en mellanpunkt en meter framför bollen på den linjen: en missfärgning, ett gammalt divot, ett strå. Sätt bladet mot mellanpunkten och kroppen mot bladet.

Att sikta från sidan är att sikta med axlarna, och det är därför så många hamnar trettio meter höger om sin avsikt och samtidigt är övertygade om att de stod rakt. Låt någon kontrollera din uppställning med två klubbor på marken en gång; resultatet överraskar nästan alla.

Vinden är huvudrollsinnehavaren

På öppna svenska banor är vinden dagens största variabel. I motvind: mer klubba och lugnare sving, för en hårdare sving ger mer spinn och spinn är precis det vinden straffar.

I medvind flyger och rullar bollen längre, så bunkern på 220 kommer plötsligt i spel och drivern är inte längre självklar. I sidvind siktar du mot vindsidan av fairway och låter bollen komma tillbaka; att försöka hålla emot är ett slag för avancerade.

På banorna längs västkusten och i Skåne blåser det nästan alltid. Mot vinden: mer klubba och lugnare sving, eftersom hårdare sving ger spinn och spinn är det vinden straffar. Med vinden flyger och rullar bollen längre, så bunkern på 230 blir plötsligt nåbar.

Vad marken gör med utslaget

Underlaget avgör hur mycket du får kvar. I maj håller en blöt svensk fairway bollen där den landar: bärlängden är allt, och bunkern på 230 är inget problem. I augusti rullar samma boll trettio meter till, och då ligger den bunkern mitt i spelet.

Kontrollen tar fem sekunder på hål 1: tryck ner en pegg i fairway. Går den lätt ner är banan mjuk; tar marken emot ska du räkna med rull. Den som gör det ändrar klubbval på två eller tre hål och slipper den klassiska drivern i sanden.

Använd hela utslagsplatsen

Markeringarna anger en yta som är två klubblängder djup och flera meter bred, och de flesta sätter peggen mitt emellan varje gång. Det är bortkastat utrymme.

Pegga på den sida där problemet ligger och spela bort från det: med vatten till höger ställer du dig till höger och siktar längs vänsterkanten, så att hela bredden arbetar för dig. Det kostar ingenting, står i ingen lektion, och ändrar utgångsläget på fyra eller fem hål per rond.

Startlinjen avgör mer än kurvan

De flesta som slicar arbetar med kurvan och glömmer var bollen startade. En boll som startar rakt mot mitten och böjer tio meter åt höger stannar på fairway; en boll som startar tio meter till höger och böjer lika mycket är i skogen med samma sving.

Startriktningen bestäms nästan helt av var bladet pekar i träffen, medan kurvan kommer av förhållandet mellan blad och svingväg. Praktiskt betyder det att en liten greppjustering ofta flyttar hela bollen in på fairway utan att kurvan försvinner, och att kurvan inte behöver försvinna.

Testet är enkelt: låt någon stå bakom dig och säga bara var bollen startade, inte var den hamnade. Startar den konsekvent åt ett håll är det bladet du ska arbeta med, och det är en billigare reparation än en ny svingväg.

Tee-markeringarna pekar sällan rätt

Tee-boxar är byggda och klippta för att se raka ut, inte för att peka mot mitten av fairway, och på många hål pekar de påtagligt fel. Ställer du upp dig efter boxens kanter siktar du därför någon annanstans än du tror.

Vanan som löser det tar fem sekunder: välj mål bakifrån bollen, sätt bladet mot en punkt en meter framför bollen på den linjen, och bygg fötterna parallellt med den. Boxen får bestämma var du peggar upp, aldrig vart du siktar.

Var du tränar det här i Sverige

Det här momentet tränas på banan och inte på rangen, och billigast är en niohålsbana på kvällen. Spela den med en enda regel, till exempel att sikta mot en kant, och räkna dina fairways. Banregistret på golf.se visar vilka niohålsbanor som ligger nära dig.

För uppställningen är en halvtimme hos klubbens tränare den mest lönsamma lektionen i det här ämnet, eftersom du inte själv kan se var du siktar. Be om klubbor på marken och en bild bakifrån; det är enda sättet att få bilden att fastna.

Vill du se din spridning i siffror mäter fittingstudiorna hos större golfbutiker den på en halvtimme, och golfhallar med simulator gör samma sak per timme, vilket dessutom fungerar i februari. System med sensorer i greppen registrerar en hel säsongs utslag från riktiga lägen, vilket är ärligare än ett minne. Panxis Golf har ingen affärsrelation med de butiker eller anläggningar som nämns.

Att testa under tre ronder

Notera bara två saker under tre ronder: träffade fairways av fjorton, och åt vilket håll missarna gick. Det tar fem sekunder per hål och ger ett mönster som är omöjligt att bortse från.

Ligger du under fyra av fjorton är det klubbvalet från tee och inte svingen som ska ändras först. Går fem av sex missar åt samma håll har du en bollform att sikta efter, och då är arbetet gjort utan en enda lektion.

• Notera var varje utslag hamnar och hitta din dominerande miss.
• Sikta mot den fairwaykant missen rör sig bort ifrån.
• Spela en runda med trä 3 på varje par 4 under 350 meter och jämför scoren.

Träffade fairways är den statistik som rör sig snabbast, eftersom det mesta av vinsten kommer från beslut som fattas innan klubban rör sig.