Fairwaybunkrar: kanten väljer klubban

Greenbunkern får all träning och fairwaybunkern kostar alla slag. Från 140 meter i sand träffar de flesta amatörer antingen tunt in i kanten eller tar så mycket sand att bollen går fyrtio meter. Båda kommer av samma fel: att försöka spela ett vanligt järnslag från ett underlag som inte tillåter det.

Kanten först, siffran sedan

Titta på framkanten och välj klubban som passerar den med marginal, inte den som når greenen. Ett järn 7 över kanten som stannar kort är en putt för par. Ett järn 5 nerkört i kanten är en dubbelbogey. Det enda beslutet sparar fler slag än någon teknik.

Skillnaden mot greenbunkern

Skillnaden är principiell. I greenbunkern slår du medvetet sanden och inte bollen; här måste bollen träffas först och sanden efteråt, och varje vana från greenbunkern arbetar emot dig.

Det förklarar också varför spelare som blivit trygga i greenbunkern ofta är sämst i fairwaybunkern: de gräver ner fötterna, öppnar bladet och går in bakom bollen, vilket här ger fyrtio meter i stället för hundrafyrtio.

En klubba mer, kortare sving

Du gör en kontrollerad trekvartssving, så bollen flyger kortare. Ta en extra klubba och korta bakåtsvingen. Att försöka slå ett fullt järn 7 ur sand är hur man faller bakåt genom träffen.

Gräv ner fötterna bara lite

I en greenbunker gräver du ner fötterna för stabilitet. I en fairwaybunker sjunker du därmed i förhållande till bollen, och en tjock träff blir nästan säker.

Vrid alltså ner fötterna precis så mycket att du inte glider, och inte mer. Greppa sedan ner en centimeter för att kompensera för det lilla du ändå sjunkit: den detaljen är skillnaden mellan att träffa bollen först och att träffa sanden först.

Bollen bak, händerna före, underkroppen lugn

Lägg bollen en aning längre bak än vanligt, håll händerna svagt före bollen och underkroppen lugnare än i ett vanligt järnslag. Målet är att träffa bollen först och ta med minimalt med sand.

Konsekvensen av att missa är här mycket större än på gräs. På gräs kostar en tung träff tio meter; i sand kostar den femtio, eftersom sanden bromsar klubban helt. Det förklarar varför försiktigt spel ur en fairwaybunker inte är feghet utan räkning.

Lägg bollen en aning bakom det normala, håll underkroppen lugnare än vanligt och greppa ner en centimeter. Målet är att träffa bollen först och nästan ingen sand. På gräs kostar ett tungt anslag tio meter, i sand femtio.

Blöt sand på våren

Tidigt på säsongen och efter regn är sanden packad, och i Sverige är det en stor del av året. Klubban gräver då inte, vilket låter hjälpsamt och inte är det: framkanten studsar mot det hårda underlaget och träffar bollen på mitten.

Lägg bollen något längre bak, greppa ner en aning och räkna med en lägre boll som rullar vidare. På en green som också är blöt spelar det mindre roll; på en hård sommargreen måste du räkna in rullen.

Tidigt på säsongen och efter regn är sanden tung och packad. Klubban gräver inte, vilket låter hjälpsamt men inte är det: framkanten studsar mot den fasta sanden och träffar bollen mitt på. Lägg bollen en aning längre bak, greppa ner lite mer och räkna med en lägre boll som rullar vid landning.

Stå kvar högt

Den mest pålitliga tanken är att behålla höjden. Den som sänker sig i jakt på längd träffar sanden först varje gång.

När du helt enkelt spelar ut

Tre lägen kräver en wedge och ingenting annat: bollen ligger mot framkanten, bollen är nedpluggad, eller kanten är högre än den loft avståndet kräver.

I alla tre är green inget alternativ, och enda frågan är hur du kommer tillbaka på gräs med ett slag, helst till ett avstånd du kan dina wedgelängder på. Den som accepterar det spelar bogey; den som vägrar spelar sju och står kvar i sanden.

Reglerna som gäller i sanden

Du får inte testa underlaget och inte sätta klubban i sanden bakom bollen, och det är ingen formalitet: det betyder att du bara kan avläsa hur mycket sanden ger med efter genom fötterna och bunkerkanten.

Vad du däremot får sedan 2019 är att plocka bort lösa naturföremål som löv och stenar, vilket i svensk höst räknas. Och kratta efteråt, in och ut från den låga sidan: ett fotavtryck i en fairwaybunker är precis det problem du själv nyss hade.

Att förebygga är billigare än att ta sig ut: titta från tee var sanden ligger och på vilket avstånd. På de flesta svenska banor ligger fairwaybunkrarna exakt i landningsområdet för en välträffad driver hos en medelspelare, för det är vad de är byggda för. En trea som stannar före sanden kostar sällan något på score.

Kratta efter dig, även i fairwaybunkern

Fairwaybunkrar krattas sämre än greenbunkrar, av det enkla skälet att spelaren har bråttom vidare. Ta de tio sekunderna ändå: nästa spelare som hamnar där möter annars ditt fotavtryck i stället för sand, och på en bana där alla gör det blir varje bunker ett lotteri.

Var du tränar det här i Sverige

Här ligger svårigheten: många svenska anläggningar har en övningsbunker vid greenområdet, och nästan ingen har en fairwaybunker att träna ifrån. Pay and play-banor och större golfcenter med kompletta övningsområden är bästa chansen, och de säljer dagkort utan rond.

Alternativet kostar ingenting: fråga tränaren eller banpersonalen om du får slå några bollar ur en fairwaybunker tidigt på morgonen, före första bollen. De flesta säger ja om du krattar ordentligt, och tjugo bollar räcker för att få känslan.

Fortsätter du att träffa bollen tunt är en halvtimme med klubbens tränare snabbaste svaret, eftersom en utomstående på två slag ser om du sjunker eller faller bakåt. Banregistret på golf.se visar vilka anläggningar nära dig som har kompletta övningsområden. Panxis Golf har ingen affärsrelation med de nämnda anläggningarna eller organisationerna.

Träningen som räcker

Tio bollar räcker för att förstå slaget: fem med fötterna knappt nedgrävda och greppet nedkortat, fem utan, och skillnaden i träffkvalitet talar för sig själv. Det tar sju minuter och behöver göras en gång per säsong.

Behöver du en påminnelse på banan är den kort: kanten först, en klubba mer, stå kvar högt. De tre orden räcker för att undvika det dyraste misstaget, som är att välja en klubba som inte går över kanten.

Vad slaget är värt i score

På en säsong möter en klubbspelare fairwaybunkern kanske tio eller femton gånger. Skillnaden mellan att spela ut säkert och att försöka nå green är i snitt ett slag per tillfälle, alltså över tio slag på en säsong.

Det är mer än de flesta vinner på en ny driver, och det kostar bara ett beslut. Det är också ett av få moment där den defensiva vägen är den statistiskt aggressiva.

Vad krattan säger om en bana

En bana där bunkrarna alltid är krattade har antingen en välbemannad banpersonal eller medlemmar som gör sitt, och oftast bådadera. Det är också en bana där du kan lita på ditt läge när du väl hamnar där.

Kratta därför in och ut från den låga sidan och lämna sanden jämn. Ett fotavtryck i en fairwaybunker är precis det problem du själv nyss hade, och på en bana där alla gör det blir sanden en hindring i stället för en lotteridragning.

Listan, i ordning

• Klarar jag kanten med den här klubban? Annars mer loft.
• En klubba mer än avståndet, trekvartssving.
• Fötterna knappt nedgrävda, greppa ner en centimeter.
• Bollen något bak, stå kvar högt, träffa bollen först.

Ingen slår ett bra fairwaybunkerslag av misstag. De bra kommer av ett beslut som fattas innan klubban lämnar bagen.

Var det märks på banan

Tre av de längsta banorna i vår katalog, där utslaget avgör ronden.

• Bro Hof Slott Golf Club: Bildad 2002, Stadium Course öppnad 2007: 7 357 meter av Robert Trent Jones junior, rankad etta i Sverige, och en anläggning där rätt tee avgör allt.
• Bokskogens Golfklubb: Bildad 1963 vid Yddingesjön: Gamla Banan med 6 500 meter från bak tee och mycket snabba greener, och Kungsbanan som är kortare men står i våtmark och träd.
• Bro-Bålsta Golfklubb: Grundad 1978 av Peter Nordwall i Upplands-Bro: par 73 över 5 985 meter, en niohålsbana intill, och greener som spelare kallar Sveriges största ondulerade.

Vi har inte spelat dessa banor; varje sida säger vad den bygger på.